lördag, juli 29, 2006

En sak till

Jag har blivit rekommenderad, för att inte säga hetsad, att söka jobb inom särbarnsomsorg och äldrevård och sånt, men det har jag inte gjort. Fastän jag typ vet att jag kan få ett sånt jobb. Det är skit, faktiskt. Jag skiter ju i det bara för att jag inte vågar. Vad är det för inställning? Nej, imorrn ska jag se till att få lite telefonnummer så att jag kan söka lite såna jobb på måndag. Laga mat, köra rullstol, prata, leka med barn... Det kan jag!

Slapp sommar, ångest-höst

Häromveckan var jag i Gothland i typ två vackor och softade i min flickväns familjs sommarhus. Det var soft och det var mycket släkt, 11 pers varav två var småbarn och alla åt middag samtidigt. Det var varmt också.

Jag kände mest att jag slösade bort min tid, vilket antagligen inte var så kul inställning, men en sak ska jag säga: Jag blev himla bra på att sparka fotboll med mig själv.

Annars är livet ovanligt sugigt. Jag har inte ens SÖKT ett jobb och jag är nog inte inskriven på AF längre för jag tror jag skickade min "oj jag missade mötet med en minut, men jag är fortfarande arbetslös"-lapp en dag försent.

Jag har dessutom en otrevlig beef med min flickvän som på sätt och vis har att göra med att jag skyller på henne för att hon gör det svårt för mig att styra upp mitt liv. Fast jag vet inte om den här bloggen riktigt ska beröra såna grejer. Fast jag tror säkert att ni som läser skulle vilja det. Om det nu är nån som läser?

Jag har dessutom varit värdelös på att ta vara på fina möjligheter: Igår skulle jag till stockholm på intervju för det hippa klädaffärsjobbet. Dom ringde helt otippat härom dan och sa typ "vi har hört att du är en skön kille enligt killen på Janemars (?, liksom)" när jag satt och fikade med Gustaf Franklin och jag blev så sjukt tagen på sängen och blev helt fladdrig och osammanhängande.

Men när jag skulle dra till mötet (På vägen hälsade för övrigt killen på Janemars på mig när jag gick förbi. På ett lite spänt sätt, efter att vi hade stirrat på varann ett tag. Ni vet sådär så att man kollar ett tag och undrar om den andra tänker hälsa och sen typ rycker lite med huvet och ser cool ut.) var jag så pass värdelös att jag missade tåget. Klockrent första intryck med andra ord. Det sades mig att mannen jag skulle träffat skulle höra av sig på telefon, men det har han inte gjort.

Öh... annars är det spela skivor på hipp klubb i Stockholm som gäller. Det är jävligt pepp, men jag är inte direkt hundra på att mixarna kommer sitta som kroppsstrumpor. Men varje låt vi kommer att spela är typ skitbra så det blir nog en skitbra kväll ändå.

Puss

tisdag, juli 04, 2006

En liten svacka

Hej, jag har varit helt värdelös på att vara bra den senaste veckan. Jag har bara varit dålig. Jag har typ bott hemma hos min flickvän för att hennes föräldrar är borta och när jag bor hemma hos min flickvän så förvandlas jag till världens slappaste person och ligger typ och skedar framför TVn i 5 dygn och får sen ångest som en tjockis efter nattmackan.

Jag tror inte jag har uträttat nånting vettigt alls sen jag skrev sist. Eller jo, jag har varit till Arbetsförmedlingen och blivit modfälld. Jag skulle på nån sorts information för ungdomar idag klockan halv elva. Tyvärr kom jag dit ungefär 10:31 så det var låst till rummet där vi skulle vara och jag vågade verkligen inte knacka och hålla på. Så nu är jag avskriven igen antar jag. När jag har skrivit klart det här tänker jag gå dit igen och återanmäla mig. Åh, jag hatar Arbetsförmedlingen.

Sist jag var där sa min handläggare att jag måste gå till socialen om jag ville ha pengar. Idag när jag hade missat mötet tänkte jag prova att gå dit, för det ligger precis bredvid AF. Trodde jag. Men när jag kom dit var det inte alls dit man skulle gå för att få pengar utan det var dit man skulle gå om man typ blivit misshandlad av sin pappa hela livet eller liknande. Det kändes verkligen inte bra att säga typ "öh, alltså jag har inga pengar" och soc-tanten som var så sjukt härdad och trött bara: "*föraktfull blick* nej det är vid polishuset bla bla bla" och jag minns inte ens vad hon sa för jag kände mig så dålig.

Men vafan. Fuck socialbidrag. Jag vill inte gå på nån jävla wellfare, jag vill ha ett liv! Det är det bara jag som kan fixa, inte nån jävla Torbjörn på AF som pratar med invandrare i 25-årsåldern som om dom var dagisbarn. Usch, det är så deprimerande. Det känns som man sugs ner i ett stort hopplöst mörker och världen blir mindre och mindre. Bara härifrån till Willys och så över parkeringen till Arbetsförmedlingen och så tillbaka hem. Så liten blir världen.