onsdag, januari 31, 2007

Damn it feels good to be a gangsta

A real gangsta ass svenne med aptit på livet. Eller hur var det nu... Jo, det var skönt att ta en paus idag. Jag tillät mig själv att säga fuck all a y'all och stanna hemma hela dagen. Jag kollade till och med på tv i ett par timmar och det kändes nästan som förr fast utan ångesten. Jag har den senaste tiden upplevt en osoft tendens hos mig själv att börja tappa sugen och inte orka vara glad, så jag tänkte att en dag för mig själv kanske kunde göra susen.

Det kanske det kunde också. Jag tror jag har fått lite energi att orka koncentrera mig på det som jag tycker gör livet värt. Jag kanske kan börja leva utan att vara i behov av bekräftelse av min lilla kattunge hela tiden och börja njuta av mig själv och det jag gillar igen. Kanske sluta oroa mig, kanske sluta vara så jävla förvirrad att det krävs att jag sitter och stirrar på min kalender helt oavbrutet exakt hela dygnet för att jag inte ska totalglömma allt jag har planerat.

Men nu spekulerar jag bara.

torsdag, januari 25, 2007

Fanskaran växer

Ja, nu har jag kickat igång en ny säsong av kompismakande på good old Uppsala universitet. Det har varit intensivbonding på schemat all ledig tid sen första föreläsningen och idag bakade jag och en brud som jag nu känt i ungefär tre dagar en tårta åt en annan brud som vi nu känt i ungefär tre dagar. Allt som allt har mitt följe av anhängare ökat med ungefär fyra personer sen i tisdags och eftersom dom flesta av dom är nyinflyttade tar jag gladeligen på mig rollen att se till att dom känner sig välkomna i Uppsala. Det innebär att jag måste lära dom allt jag kan om att leva studentliv här. Och som Bagheera sa en gång: Det går väl ganska fort. Men det är trevligt.

Jag har dessutom köpt två värda klädesplagg. Ett par skor:


Och en skinnjacka:


Jag har klippt mig också. Det var ju typ det sämsta jag varit med om på länge om man bortser från väldigt, väldigt mycket. Men fan alltså. Jag sitter där i frisörstolen i typ en timme och bevittnar hur den där (säkert välmenande) jävla praktikanten förvandlar min slitna utväxt till en silkeslen Basshunterfrisyr! Alltså jag har en liten snärtig mittbena (nästan) och halvlångt hår runt om hela skallen. Jag räddade upp situationen med att köra ett snett backslick på hela skiten men jag funderar starkt på att klippa en helt kort popkillefrisyr så jag slipper gå omkring och noja över att Basshunterluggen ska släppa från resten av raggarfrillan och falla fram som en 90210-lock i tinningen och framkalla Peter Andréassociationer hos oskyldiga förbipasserande.

Det vore ju kul om jag hade en bild på eländet men jag orkar verkligen inte pilla med det nu. Nu ska jag nämligen återgå till att samordna mina scheman och planera min pluggprioritering. Och sen blir det Attacksömn 90 med omedelbar verkan för min del, för väckarklockan kommer att trumma revelj kl 0630 imorgon bitti och när man ska räkna matte på morgonkvisten vill det till att man har en stadig frukost och en god natts kvalitetssömn bakom sig.

fredag, januari 19, 2007

Planera 101

Jag tror jag har kommit på ungefär vad jag behöver göra den här terminen.

* Plugga 50% på komvux. Det ger lite inkomst.

* Läsa 10 eller 15 poäng på universitetet.

* Ett helgjobb vore supervärt.

Dom två första punkterna är redan påbörjade. Men det där med helgjobb har jag inte tagit tag i än. Borde jag skriva en intresseanmälan till Royal och filmstaden och se om dom vill ta in en student? Ja, det borde jag såklart. Varför inte? Dum fråga.

Jag gör det på söndag.

måndag, januari 15, 2007

Alla känslorna på en och samma gång

Den här helgen har varit bland det mest påfrestande jag har varit med om på länge. I alla fall rent känslomässigt. Jag har känt nästan alla känslor jag känner till. Till exempel svartsjuka, eufori, ångest, sorg, sympati, kärlek, hat, förvåning, stolthet, uppgivenhet och hoppfullhet. Oftast väldigt många av dom samtidigt. Jag har gått omkring med en hård knut i magen konstant sen i fredags natt. Jag hade till och med grova problem att somna igår, vilket annars nästan aldrig händer mig.

Lyckligtvis känner jag mig ganska glad och lugn nu. Knuten släppte nästan helt efter att jag hade varit på min gruppkurs på Arbetsförmedlingen idag. Tro det eller ej. Jag vet inte riktigt varför jag blev så tillfreds av att gå till Arbetsförmedlingen, men en rolig sak som det kanske kan bero på till viss del var i alla fall att jag kom en timme försent. Eller just det var väl inte så kul, men att jag gick in trots att jag var så sen var riktigt skönt.

Jag har genom åren utvecklat vad som närmast kan beskrivas som en fobi för att gå in i ett rum där det pågår undervisning eller gruppaktivitet om jag är sen. Hälften av alla föreläsningar jag missade när jag pluggade förut missade jag på grund av att jag gick hem istället för att gå in i salen om jag var en kvart sen. Men idag gick jag alltså in i stället för att gå hem (vilket det var jävligt nära att jag gjorde) och det kändes inte jobbigt alls. A small step for manklind, a giant leap for Mats.

Ja det var en bra grej för mig, men det finns fortfarande en del grejer jag måste göra som jag drar mig för. Men när det är gjort hoppas jag att knuten släpper helt och jag kan återgå till att vara mitt vanliga, känslokalla jag igen.

torsdag, januari 11, 2007

Formkurvan pekar uppåt

Den här veckan har hittills bestått av 1 dålig dag, 1 halvdålig dag och 1 ganska bra dag. Den dåliga dagen var i måndags när jag sov länge och inte uträttade nånting på hela dagen. Den halvdåliga dagen var tisdagen, vilken jag till största delen tillbringade sovandes, men jag lyckades i alla fall skriva en komplett lista med kontaktinformation för de inspelningsstudior i Uppsala som fanns listade på internet, samt laga ordentlig mat. Här kommer en bild på härligheten bara för att mitt liv inte ska kännas helt bortkastat om jag skulle dö imorgon.


Den bra dagen var idag, jag har gjort det mesta på min lista. Bland annat fixat mina körkortstillståndsblanketter, satt ett datum då jag ska vara klar med teorin och börja köra på körskolan, ringt csn och kommit till klarhet i frågan om hur många poäng jag måste läsa utan studiemedel, bokat tid hos tandregleringsspecialist och köpt en kalender.

Jag har börjat frekventera Arbetsförmedlingen nu, för jag är med i en gruppkurs om att bli bättre på att söka jobb. Va, är det sant? Gud vad oväntat att dom skulle hitta på nåt sånt! tänker ni nu. Men jo, det är sant, det är en gruppkurs om att blil bättre på att söka jobb. Jag försöker se det som en chans att utvecklas och det går ganska bra faktiskt. Om inte annat är det en ganska stor social utmaning och efter att den första paniken lagt sig har jag börjat att nästan genuint uppskatta samvaron i gruppen. Nästa gång ska alla ta med sig minst en bra egenskap. Det känns bra för jag har många bra egenskaper att ta med.

måndag, januari 08, 2007

Blandade känslor

Den senaste tiden har mina helger varit väldigt städade. Inget totalt tanklöst beteende och heller inga totala lyckorus. Jag vet inte vad jag ska tycka om det riktigt. Samtidigt som det är skönt att kunna vara lite full (och veta vad man gör och tänka på vad man ska göra imorgon, och faktiskt kunna göra det sen) är det ganska trist att inte vara skitfull och härja. Men det beror å andra sidan sjukt mycket på vilken miljö man befinner sig i.

En känsla som däremot har börjat smyga sig in och skabba i slutet av varje utekväll oavsett fyllegrad är en känsla av att jag inte riktigt får ut nånting av det. I allafall inte på vissa plan. Det är såklart en fröjd att ha roligt med sina kompisar, men jag börjar bli seriöst ledsen på att inte ha en kvinna att ha roligt med. Jag har ju aldrig varit nån Don Juan och har väl inte direkt några planer på att bli en värsta pick up artist, men det skulle ju vara rätt kul om nån kunde dyka upp och bara totalklaffa med mig snart?

Men det kanske krävs lite mer ansträngning från min sida än att sitta och pluta med munnen för att kunna idka nåt givande samkväm med främmande honor (kompisar räknas alltså inte riktigt). Jag är fan i mig seriöst nöjd om jag får samtala med en donna i mer än trettio sekunder utan att det slutar i tårar. Anspråkslöst va? Jag efterlyser bara lite engagemang och allmän trivsel. Det får bli mitt nya projekt. Frågan är bara vad jag ska skriva för listor för att hjälpa mig att nå dit?

En liten dröm som jag har är att spendera en dag med att hooka telefonnummer av fantastiska brudar på biblioteket. Det känns som jag har en bit kvar dit så jag får schemalägga det till typ Maj tills vidare. Då är det vår också, då går det lättare. Har jag hört.

torsdag, januari 04, 2007

"I love you"

Idag var jag uppe med tuppen och gick på date med min handläggare på Arbetsförnedringen. Jag ägde. Hon verkade väldigt imponerad av mig och allting var ganska trevligt. Jag ägde till och med så mycket att när mötet slutade och jag gick därifrån sa JAG till HENNE med en uppmuntrande ton: "Det kommer gå bra för dig här i livet, jag känner det på mig". Som hon skrattade. Ägd.

Sen handlade jag ingredienser till en grekisk sallad, åt lite mat, drog in till stan och fixade ett pass, och proddade i ett par timmar hemma hos Benet.

På busshållplatsen när jag skulle åka hem från stan satt det en alkis där, som det gör ibland. Jag satte mig bredvid honom för jag fattade inte att det var en alkis först. (skämt) Sen började han prata lite smått om att han hade tillräckligt med pengar för att åka med bussen. Vad bra, sa jag. Sen när bussen kom hade han bara arton och femtio, så jag betalade de återstående en och femtio åt honom. Han blev otroligt tacksam kramade min hand lite hårdare än brukligt och skrattade och log så att jag trodde han skulle börja grina. Det är klart man ställer upp, sa jag och halvjög eftersom det påståendet insinuerar att jag skulle göra det igen om jag bara fick tillfälle, medan sanningen var att det bara var ett trevligt infall. Och att han skulle stoppat upp kön annars. Och kanske att jag inte ville att han skulle behöva stanna kvar i stan och tigga, när han faktiskt hade ett hem.

Hur som helst gick vi av på samma hållplats och gjorde sällskap från bussen. Vi pratade om lite ditt och lite datt, mest om att han var jävligt pissnödig och vad jag gjorde i livet, vilket var lite svårt att förklara. Jag valde att kompromissa lite och säga att jag i alla fall sysslade med att göra musik ibland och då ryckte han till och stapplade bort till en bänk bredvid gångvägen och började trumma på den som Guran själv. Sen sa han att han var trummis. Jaså där ser man, sa jag typ. Nää, sa han då och skrattade hjärtligt. Sen började han prata om att dom alltid visade tyska soldater i TV. Precis som alkisen och jag gjorde just då brukade dom nämligen också halka omkring i lera. Dom trodde dom skulle vinna, sa han. Öh jaa, sa jag. Sen skulle vi gå skilda vägar.

Då kramade han min hand sådär intensivt och lite för länge igen och tackade mig lite till. Sen gick vi åt varsitt håll och han fortsatte att svamla om hur mycket han tyckte om mig. I love you, tack, ha det bra, I love you, I love you, sa han. Hähä ha det bra män, sa jag. Tänk vad det kan betyda för en ensam människa att bemötas med lite vanlig vänlighet. Lite vänlig vanlighet.

tisdag, januari 02, 2007

Nytt år, samma visa

I år har jag, till skillnad från tidigare år, varit fullkomligt osentimental inför det faktum att ett årsskifte har passerat. Jag har inte sett det som en chans att en gång för alla bryta mina dåliga mönster och göra en "nystart" som håller i två veckor. Jag ser det nya året som ett utmärkt tillfälle att fortsätta göra det jag redan gör. Jag känner samma entusiasm, beslutsamhet och förväntansfullhet inför mitt personliga korståg för självförverkligande. Jag skulle vilja semi-citera John F Kennedy och säga: Tänk inte "vad kommer 2007 att ge mig?", tänk "vad tänker jag ge 2007?".

Med detta i tankarna har jag idag skrivit en drömlista. Det var kul faktiskt. Den innefattar allt möjligt jag vill göra eller ha, helt utan att ta hänsyn till naturliga begränsningar som finns för tillfället i mitt liv (som kukig ekonomi och brist på utbildning), allt jag någonsin önskat mig finns med. Nästan. Typ en snygg skinnjacka. Och en bra studio med crew och välbetald post som musikproducent, kompositör, tv-spelsmakare, en makalös kvinna som älskar mig och våra coola barn, osv. Väldigt omfattande.

För att göra allting mera överskådligt planerar jag också lite mer kortsiktigt. Jag har gjort en liten lista över saker jag borde kunna ta itu med under januari månad. När dom övergripande målen är satta skriver jag varje kväll en lista för vad jag tänker göra nästa dag. Vissa mål är såklart svårare än andra och kräver mer tid än en månad och behöver brytas ner i delmål och en del hinns helt enkelt inte med och får lov att spillas över till nästa dags lista. Men på det här sättet uppnår jag faktiskt målen förvånansvärt snabbt och känslan av att ha gjort allting som jag föresatt mig att göra och fortfarande ha större delen av dagen eller månaden kvar är en känsla som knäcker. Nej fan, den rular. Det är faktiskt till och med oerhört beroendeframkallande att vara bra.

Jag har också börjat ta mig i kragen när det gäller mina kreativa behov. Lite struktur på det området är faktiskt skönt. Inte bara för att det är helt förödande för mina försök att styra upp alla andra områden av mitt liv om jag helt hänsynslöst sitter uppe till halv sex på morgonen och pillar med en mix. Det känns också som att jag är skyldig mig själv att se till att dom här låtarna faktiskt blir klara. Därför har jag föresatt mig att innan januari är slut ha reasonskisser klara till minst två av de fyra låtar jag hade tänkt ha med på min lilla demo. Det ska bli kul att se hur det här projektet utvecklar sig och vad jag får för möjlighet till att spela in riktiga instrument och så. Det är lite läskigt faktiskt. Men ack så spännande.

Annars får jag väl ta och önska alla en god fortsättning på det nya året och lycka till med era psyken, karriärer och kärleksaffärer!